Känner du till Storsjöodjuret? I sånt fall är du inte ensam. Storsjöodjuret är idag ett välkänt fenomen men Storsjöodjuret är också ett skyggt djur som inte visar sig för alla. Idag finns över 200 dokumenterade vittnesmål från sammanlagt 500 personer. Men många fler har berättat muntligt om sina upplevelser.

Enligt en minst 400-årig tradition ska det finnas ett eller flera levande sjöodjur i sjön Storsjön. Ingen vet exakt vad Storsjöodjuret är för djur eller vart man kan hitta det eller dem. Trots många försök har man aldrig lyckats tillfångata eller artbestämma Storsjöodjuret. Vi kan därför inte svara på vad Storsjöodjuret är för något.

Sjön Storsjön är Sveriges femte största sjö och bildades i slutet av istiden för ca 9000 år sedan. Storsjön är mycket stor och på sina ställen mycket djup. Ingen vet exakt hur Storsjöns bottenstruktur ser ut. Det finns alltså många ställen för ett odjur att gömma sig på. Sjön är också mycket fiskrik, något som bland annat beror på att berggrunden och jordarterna kring sjön medverkar till att sjön är motståndskraftig mot försurande nedfall. Kanske är detta goda förutsättningar för ett odjur.

Utseende

Hur ser då Storsjöodjuret ut? Ögonvittnen talar om ett långt ormlikt djur med pucklar och litet hundlikt huvud med öron eller fenor tryckta intill halsen. Längden varierar mellan 3,5 och 14 meter, bredden 1 - 1,25 meter.

Andra, som sett djuret på nära håll, beskriver det som kort och knubbigt, ca 3 m långt med korta, tjocka fötter, stort huvud och runda ögon. Huden beskrivs ofta som glatt, blank, slemmig och ibland fjällig. Färgen varierar. Gråa, gråa med svarta fläckar, mörkgröna, klart mellanröda med mörka längdstrimmor och rödgråa Storsjöodjur har observerats. Storsjöodjurets läte har beskrivits som väsande, vinande eller klapprande.

Storsjöodjuret är en värmeälskare. Vid vackert, varmt och klart sommarväder, ofta vindstilla, gör djuret gärna snabba rusningar i vattenytan. Hastigheten har aldrig uppmätts, men bedöms av många observatörer vara mycket hög.

Storsjöodjuret har en egendomlig förmåga att oförmärkt försvinna. Ibland har dock virvlar och skum kunnat iakttagas på platsen. De här iakttagelserna påminner mycket om observationer av sjöodjur i andra delar av världen.

Historik

Vittnesmålen om en oförklarlig och skrämmande varelse i Storsjön i Jämtland är många - och har långa anor. Under århundraden har Storsjöodjuret visat sig för människorna i Storsjöbygden. Försöken till förklaringar av fenomenet har varierat, men ännu har ingen lyckats bevisa vad det är som finns i vattnet.

Den första kända skriftliga förklaringen om ett odjur vid Storsjön härstammar från 1635. En kyrkoherde vid namn Mogens Pedersen från Herdal nedtecknade en sägen:

"För länge, länge sedan stod två troll, Jata och Kata, på Storsjöns strand och kokade något i var sin kittel. De kokade och spädde, dagar, veckor och år. De visste inte vad som skulle bli av brygden utan undrade mycket.

En afton hördes ett underligt läte ur den enas kittel. Det kved, stönade och skrek och sedan kom en stark knall. Ett underligt djur med svart ormkropp och katthuvud hoppade ur kitteln och försvann i sjön.

Odjuret trivdes i sjön, växte oerhört och väckte fasa bland människor då det visade sig. Till sist nådde det runt Frösön och kunde bita sig själv i svansen.

Ketil Runske band det väldiga odjuret med en stark trollformel, vilken inhöggs i en sten, som restes på Frösön. Ormen avbildades på stenen. Så skall trollet ligga bundet ända tills någon kan läsa och förstå inskriften på stenen."

Enligt andra versioner skulle den som band odjuret ha hetat Gudfast. Kanske anknyter det till den man, Östmund Gudfastsson, som enligt texten på runstenen kristnade Jämtland. Enligt denna sägen är det förklaringen till att runstenen på Frösön - Europas nordligaste - har en orm avbildad i vars kropp runorna är ristade. Runstenen och Storsjöodjuret har haft en mystisk släktskap sedan gammalt.

Storsjöodjuret har sedan dess fortsatt att visa sig. Fram till idag finns hundratals vittnesmål dokumenterade, jaktexpeditioner har gjorts, böcker har skrivits och Länsstyrelsen i Jämtlands län fridlyste fenomenet 1986-2005. Men efter överklagan 2005 avlyste man fridlysningen då man inte kunde artbestämma djuret.

Idag förvaras alla dokumenterade observationer i Jamtlis arkiv.

Jakt på odjuret

Under 1890-talet gjordes ett flertal observationer runt Storsjönsstränder. Inga olyckor eller skador hade skett men en idé om att fånga in Storsjöodjuret uppkom. År 1894 gick en grupp Östersundsbor samman och bildade ett bolag, vars syfte var att försöka infånga Storsjöodjuret.

Olika insatser för att fånga Storsjöodjuret sattes igång både av bolaget och av enskillda personer. Bryggor byggdes, en jättelik fångsax skapades, vakar i isen gjordes och en Norsk harpunerare anställdes för att fånga odjuret. Alla försök att fånga Storsjöodjuret misslyckades och vid seklets början avtog fångstförsöken.

1957 återgav författaren Aksel Lindström i Länstidningen en berättelse där hyvelmästare P. G. Lundqvist i Rätansbyn som barn hade hört redaktör J.L. Saxon avslöja att hela 1890-talets storsjöodjurshausse var en bluff. Alltihop var iscensatt av tidningarna i maskopi med stadens näringsliv för att få fart på affärerna, folk till hotellen, passagerare till ångbåtarna osv. När snöbollen väl börjat rulla gick det sedan av sig själv. Många upprördes starkt av Aksel Lindströms "avslöjande" och tillbakavisade det med kraft.

1986 fridlystes Storsjöodjuret av Länsstyrelsen i Jämtlands län. Men efter en juridisk prövning av fridlysningen 2005 tvingades man dock upphäva fridlysningen. Enligt svensklag får man ej fridlysa ett djur som inte är artbestämt. Eftersom att ingen vet vad Storsjöodjuret är för något, kan man således inte fridlysa det.

Interaktivt Storsjöodjurs Center

Vad sägs om en interaktiv runsten som reagerar av att sensorer i stenen aktiveras om besökaren rör sig i närheten; bokstäver på stenen börjar då svagt att glöda för att påkalla uppmärksamhet. Om besökaren fortsätter att ”störa” stenen börjar bokstäverna glöda mer intensivt och ormen i stenen väcks sakta till liv. Vad som händer sen får du veta när allt är på plats i upplevelsecentret, som kommer att ha minst 20 olika interaktiva upplevelser. Följ byggnationen på storsjoodjuret.nu.

Vad finns under ytan – det kan du följa redan idag på hemsidan storsjoodjuret.nu. Eller genom att besöka observationsplatsen i Svenstavik. I Svenstavik byggs nu ett center med ny teknik och en spännande scenografisk miljö. Allt bygger på människors upplevelse av Storsjöodjuret genom hundratals år.